hatet.nu

sjutton:trettiofyra

2010-04-11T17:34:00.002+02:00

I går när hatet var på Make Out stötte hatets representant Lilly på ett av våra största fans. Hon sa att hon var mycket fäst vid vårt filmmaterial. Vilken tur då att vi har många klipp på lager. Här kommer berättelsen om när vi skulle äta middag. Den är tillägnad Anja.

sjutton:arton

2010-04-11T17:17:00.000+02:00

RÖSTA PÅ HATET

2010-03-25T13:20:00.002+01:00

KLICKA HÄR OCH RÖSTA

rösta på outfitten "John Lennon & Yoko Ono"

göre baaa

puss

nitton:fyrtiotvå

2010-02-27T19:43:00.004+01:00

Nu ska hatet på fest, och vi har självklart snickrat ihop en fin spellista, som man gör när man är en cool indieperson i ett coolt indiegäng som vill flasha med sin supersnygga musiksmak och ba KOLLA JAG ÄR HELT RÄTT.

Det här är alla låtar man behöver en lördagkväll.

femton:fyrtiofyra

2010-01-30T15:16:00.001+01:00

tjugoett:tjugo

2009-12-25T21:20:00.001+01:00

Nu var julkalendern slut, tack så hemskt mycket för alla bidrag. Ni är bäst. Hatet gillar er.

LUCKA 24

2009-12-24T07:00:00.000+01:00

Lucka 23

2009-12-23T07:15:00.002+01:00

Jag hatar saker folk älskar, eller om det liksom är något som verkligen är råbra på riktigt så kanske jag tycker om det även fast annat folk älskar det. Om det är något som typ i allmänhet är halvbra eller rentav skitjävlakasst som typ "Muse", "Twilightfilmerna", "Juno", "Skaburbian Collective", "Cleo" med mera skit som folk älskar så hatar jag det.

Jag tror det hela bygger rätt mycket på ifall personen ifråga som älskar saken är typ dum i huvudet så blir det automatiskt att min hjärna liksom säger ifrån typ "Fan han/hon är ju dum i huvudet och ful därför måste det där bandet vara skitkasst!"
Vi kan ta ett exempel. Min syster gillar verkligen inte musik. Alltså om hon lyssnar på musik är det typ Lars Winnerbäck eller något annat skitkasst. Så när hon säger en sak som "Skaburbian Collective är asbra!" Så reagerar ju jag direkt "Fyfan det är det sämsta bandet jag hört och jag vill aldrig i hela mitt liv se dom live" Även fast jag aldrig någonsin hört Skaburbian Collective. Ibland händer det även att jag tycker en grej är helt okej ändå sen kommer någon idiot man hatade på högstadiet och säger "Fyfan vad bra'" och ändrar hela ens uppfattning.
En gång började jag nästan hata Föreningsgatan 7. Det var efter att jag hörde att den person jag hatar mest i hela världen (en äcklig jävla homofob hockeykille som jag brukade bråka i högstadiet med) hade vart där och dansat. Då kände jag verkligen i några minuter "Nu är ju allt roligt med fg7 förstört... Hur ska jag någonsin kunna fara dit igen när han har varit där och säkert haft kul? och kanske till och med sagt att det är ett ballt ställe" Lyckligtvis så återvände han aldrig och det är väldigt sällan jag sett folk jag ogillar där så lyckligtvis är min enorma kärlek till Föreningsgatan 7 fortfarande kvar. Egentligen kan jag babbla om det här ämnet i en timme men då blir nog Apelsin Hadinger och Lilly Kläggbom less. Så tack för mig. Fortsätt hata och GOD JUL!!

Viktor Lundmark

Lucka 22

2009-12-22T07:15:00.000+01:00

Vår gamla brödrost.
Vi har en brödrost som knappt går att använda. Det är otroligt irriterande. Först gick plasten på avtryckarna sönder, föll i två bitar, allt åt helvete. Det som blev kvar var en stålpinne som frambringar smärta i fingret när man försöker trycka ner den. Den är smal och vass. Det funkade trots allt bra, man kunde ta en gaffel, placera den på stålpinnen och trycka på gaffeln istället. Inte så långt efteråt började fjädern, eller själv låset, klicket - bröden ska ju fastna när man trycker ner det - krångla. Bröden fastnade allt mer sällan i rostläge när man tryckte ner dem, de åkte istället upp som om de vore klara. Det enda man kunde göra var att trycka ner den igen, igen, igen och igen - oftast funkade det efter 5-15 försök. När det inte funkade fick man stå och hålla nere bröden i 4 minuter för att de ska rostas, alternativt skita i att rosta det, något som man inte alls vill skita i. Om man har bestämt sig för att rosta bröden är det en sådan stor förlust att inte göra det att hela dan kan bli förstörd.
Jag och mamma köpte en ny brödrost på ICA Maxi för 300 kr. Med stor glädje bytte vi ut brödrostarna och placerade den gamla, jävlasåjävladåliga brödrosten i kartongen från den nya. Efter månader av helvete var äntligen problemet ur världen, jag sov gott den natten.
När jag vaknade dagen efter såg jag till min stora förvåning hur någon SATT TILLBAKA DEN GAMLA BRÖDROSTEN på sin hylla, och att den nya brödrosten var BORTA. Pappa har då testat den nya brödrosten, tyckt den varit för dålig på något jävla sätt och FARIT OCH LÄMNAT TILLBAKA DEN. För i helvete.
Jag gav upp. Mor likaså. Far är nöjd, han rostar sällan och tycker vår gamla jävla brödrost ju funkar ibland, varför köpa nytt då?
Vi har fortfarande kvar den gamla brödrosten. Det är hemskt.

Laser Teglund

Lucka 21

2009-12-21T07:15:00.000+01:00

Människor Som Pratar För Mycket.
Även om detta förmodligen kommer få mig att framstå som bitter och dryg, måste jag få uttrycka det starka hat jag känner gentemot Människor Som Pratar För Mycket.
Föreställ dig detta: Klockan är 07.15. Det är fortfarande mörkt ute. Du sitter på bussen, har sovit alldeles för lite och ser fram emot att kunna slumra till en stund, när du plötsligt hör: "Men heeeeeeeej! Vad längesedan jag såg diiiiiiiig!", i en ton som får naglar mot svarta tavlan att låta behagligt i jämförelse, och alla dina förhoppningar om en lugn och tyst bussresa går i kras.

Dessa morgonpigga, översociala varelser som vi alla mest troligtvis fallit offer för, verkar strategiskt välja ut den tröttaste personen i sin omgivning att inleda en konversation med. Att gömma sig bakom en bok eller låtsas sova är hopplöst, eftersom att Människor Som Pratar För Mycket har svårt att förstå hur någon inte skulle vilja njuta av deras sällskap. De ignorerar oftast de tveksamma och oengagerade "Mmmm..." de får till svar, och har inga problem med att fortsätta samtalet på egen hand när samtalspartnern antingen till slut lyckats somna eller tagit livet av sig i förtvivlan.

Jonna Ökvist

nollnoll:nollfem

2009-12-21T00:00:00.002+01:00

Hej, jag har skola i morgon och det är senap men jag tänkte bara berätta lite om den där grejen i stan där jag växte upp - Kafelino en lördagkväll nittonde december.

Alla hatet-läsare vet ju vad Make Out är, eftersom ni är sådana klubbhoes som måste veta allt som händer alltid. De arrade ju lite fekke med åttiotalstema, men det hade lika gärna kunnat vara en fekke utan åttiotalstema för jag såg inte en enda människa med axelvaddar. Däremot hade säkert varenda en hårspray i sina luggar, inklusive jag själv, eftersom att jag efter några år återupptäckt det halvfantastiska i det.

Aja. Hade aldrig varit på Make Out förut, men brukar höra historier om att denna klubb gett upphov till helt fantastiska kvällar och nätter och fyllor, så det var kanske på tiden. Namnet tycker jag är klyftigt, för det utlovar hångel, och alla människor gillar ju att hångla (Babben Larsson har sagt i radio att det är hennes hobby). Jag vet inte riktigt vad Cleo utlovar. Klamydia.

Jag hade kvällen till ära återuppväckt den mörka, svåra tonåringen i mig, hon som när hon var fjorton bara skrev dikter om alla klasskompisar hon hatade, och typ grät ibland för att hon kände sig så ful. Lovar att alla har en sådan inuti sig! Min mörka, svåra tonåring fick ha på sig paljetter och satanistkors, hon älskade det.

Först hade jag världens mest dekadenta förfest med Julia på hennes flickrumsgolv. Vi drack jordgubbsbubbel och äggtoddy gjord på fel sprit, vilket förövrigt var jävligt äckligt, och överväldigande. Vi drack kanske två klunkar var och riktade sedan fokus enbart på vårt vin. För sakens skull måste man ju dock älska äggtoddy.

Grejen är i alla fall att jag blev sjukt alkoholpåverkad och förblev så hela kvällen, på så sätt att jag: diskuterade mitt väldigt privata liv med andra människor än mig själv, ramlade ur en stol, konsumerade i baren, hånglade upp minst en person mot en vägg, dansade in i människor och följde med en kille hem. Några hade hänt ändå, några hade inte hänt ändå.

Vaknade upp med ett blåmärke och darriga armar, men det gör ingenting för jag hade en fantastiskt fin kväll ändå, i någon mån. Nu har jag fått kontrollera sanningshalten i legenden om Make Out som får två tummar upp av två möjliga.

Lilly

Lucka 20

2009-12-20T12:00:00.003+01:00

Julia Degerkvist

Lucka 19

2009-12-19T07:15:00.003+01:00

Jag svarar aldrig på inbjudningar på facebook, jag sparar alla. Jag älskar att hata dem.
Emely Norman

Lucka 18

2009-12-18T07:15:00.002+01:00

Jag hatar glasspinnar. Glasspinnar, träslevar, tandpetare och smörknivar. Men framförallt glasspinnar.
Känslan av torra händer mot obahandlat trä, den där stickiga känslan... Uhh jag får rysningar bara av att tala om det.

När jag äter glass behåller jag pappret och lindar det runt glasspinnen så jag slipper ta i den.
Sen äter jag min Magnum Mandel tills man börjar skymta glasspinnens form. Den är fortfarande täckt av vaniljglass, så man ser den inte, men man anar att den är där.
Nu måste jag försöka få bort så mycket vaniljglass som möjligt utan att nudda pinnen. För även att ta i den med munnen ger den där stickiga känslan.
Det slutar alltid med att jag lämnar ett tunt lager glass, blir liksom enklast så.

Jag lyckas dock alltid äta glass när jag åker någonstans. Därför vill man lägga tillbaka den kladdiga glasspinnen i glasspappret, så att man kan lägga ifrån sig den utan att kladdar ner bilen. Och det mina vänner, det är en komplicerad process. Jag måste försöka veckla ut glasspappret utan att släppa taget om glasspinnen, för att kunna smussla ner pinnen tillbaka in i själva pappret, utan att faktiskt röra glasspinnen med varken munnen eller handen en enda gång.
Det är ett tufft liv vi lever.
Tina Bergström

Lucka 17

2009-12-17T07:15:00.000+01:00

Precis som grannen med det stora äppelträdet på mitt barndoms kvarter, har jag kommer till den punkt i mitt liv där allting smakar bittert. Solstrålar, glada barns skratt och saft en varm sommardag. Detta jävla ljus, skärande skrik-skratt och svett, klibb och sötma i min mun. Vågar jag påstå att jag hatar det? Mest troligt. Kanske lika mycket som att vakna upp med smaken av en död, rutten bäver i min mun morgonen efter krogen.

Det finns inte mycket som jag inte ser snett på eller nedvärderar. Ett hög koskit värderas ofta högre i mina ögon, än någon av er – tro mig. Avföringen må lukta illa, vara jävligt ful och gör absolut ingenting, men den är fortfarande den jag helst skulle umgås med, om jag tvingades att välja. Bajset har inga känslor som måste tas hänsyn till. Det tror definitivt inte att allt den gör har någon mening och den är absolut, helt utan tvekan, brydd i om jag hälsar på den eller inte.

Så, vet ni vad det är jag egentligen hatar? Ja, förutom själva livet och all dess mening. Jag hatar att jag inte kan få vara bitter på allt och alla, utan att någon hatar mig tillbaka. Fast, nej. Egentligen bryr jag mig inte alls.

Anja Nilsson

Lucka 16

2009-12-16T07:15:00.000+01:00

Kornelia Nilsson

Lucka 15

2009-12-15T07:15:00.002+01:00

Hej, jag heter Erik Hilding Lahti och jag hatar verkligen "sköna människor". Tänk er personer som bara skriker högljutt om att dom kan dricka 20 öl på en kväll, eller hur skönt det är att knulla olika brudar varje helg tills gonorrén spridit sig ända upp till nyckelbenen, som en extra raggarsträng ungefär. Har inte du stört dig på människor som totalt oanmält börjar spela reggaelåtar på en sunkig ostämd gitarr för att sprida en soft stämning, eller har kvar den där pre-gymnasiala synen på livet.
En "skön människa" kan också vara det där äcklet som säger att dom är en nära vän även fast dom bara har träffat dig en gång och den gången var ni båda stupfulla och hade ett djupt samtal om hur man t.e.x viker en pappersservett på rätt sätt. Kort och gott "sköna människor" gör livet förbannat otryggt för oss som bara vill vara.

Erik Lahti

Lucka 14

2009-12-14T07:15:00.001+01:00

Kitty

nollett:sjutton

2009-12-14T01:20:00.002+01:00

VIKTIGT!

Alla, bli med i den här facebookgruppen och sprid till alla ni känner! Facebooks utan tvekan viktigaste grupp.

Lilly

Lucka 13

2009-12-13T12:40:00.001+01:00

Lucka 12

2009-12-12T07:15:00.001+01:00

Varför ska det vara så jävla svårt att hålla sig till EN del av rulltrappan/rullbandet? Jag har bråttom, alltid. Jag vill inte stå och stampa i marken väntandes på alla jävlar som viker ut sig över hela Smedjans rullband. Sluta vara stolta äckliga norrbottningar, livrädda för att den älskade staden ska bli kallas "lill-stockholm" igen, för jag har minst lika brottom här som där.
Är det på något vis jobbigt att ställa sig på exempelvis höger sida och stå kvar där ändå tills färden nått sitt mål? Allt hade gått så mycket smidigare då, och jag hade dessutom inte behövt stå och vänta på skit i onödan!
Snövit (M.B)

Lucka 11

2009-12-11T07:15:00.000+01:00

Hej, JAG HATAR http://www.kyssars.se/
Jonatan Firouzfar

Lucka 10

2009-12-10T07:15:00.000+01:00

"Jag är bitter under denna kyliga månad. Många frågar sig varför.
Mitt svar är enkelt och objektivt:
Denna hets kring julpynt. Jag förstår det inte.
Mitt rum består utav det vanliga: Två lampor, en säng, en soffa, ett soffbord, en byrå, skrivbord och dator med tillbehör.
Jag är nöjd med detta. Sen stormar morsan in på mitt rum och börjar klänga med adventsljusstakar, fula porslinstomtar och liknande. Jag tror inte på jultomten längre.
Kris Kringle dog för länge sedan.

Problemet är hysterin kring julpyntet. När man frågor någon: Varför julpyntar du?
Då får man svaret "För att skapa julkänsla!" Det är i början av december, kring en månad kvar till julafton. Varför ska man ha julkänsla så långt i förväg?
Jag ser fram emot mina julklappar, träffa släkten, dricka julölen och äta prinskorven. Men att möblera om hela sitt hem för att skapa en annorlunda atmosfär
som man enbart behöver EN dag om året känns som ett jävla bök. Onödigt bök.
Sen hatar jag även folk som inte är i tid.
Speciellt inte på julafton. När man väl har julpyntat och gjort det "fint" så kommer släkten 60 minuter för sent. Då hatar jag.
Hata julpynt. Hata att julpynta i onödan. "

Många vänliga hälsningar
Joakim Edlund

Lucka 9

2009-12-09T07:15:00.000+01:00

Jag hatar tidningen Solo. Ett axplock av den läsning de har att erbjuda:

Saker som driver honom till vansinne:
"Du pratar på traditionellt tjejsätt. Det vill säga istället för att säga att du är hungrig frågar du honom om inte han är sugen på något. Sedan blir du sur när det inte blir någon mat."

SOLO har några tips som hjälper dig som har kort om tid att komma i form utan att äta mindre.
4. Undvik bröd.
Vi vet att vitt bröd inte är så väldigt hälsosamt. Men även fullkornsbröd kan ge en negativ effekt. Mycket fibrer leder ofta till att du får svullen mage. Skippa brödet i några veckor och mätta kolhydratssuget med råris eller äpplen.

I Solos värld finns det bara en slags sexuell läggning och det finns miljontals tips på hur du kan fånga den rätte. Om han skulle vara fel kan du lista ut det genom att tyda hans signaler. För som vi vet är alla killar likadana.
Ät precis vad du vill, för naturligt är ju det bästa. Älska dig själv. Träna bort putmagen, men må dåligt när du läser om Nicole Riches anorexia.

Jag har inte tillräckligt med ord för att uttrycka det enorma hat jag känner inför denna tidning. Bränn upp den, använd den som toapapper eller gör origami. Gör vad som helst utom att läsa den.

Klara Svensson

Lucka 8

2009-12-08T07:15:00.000+01:00

Hat. Vad är hat? Hat är det en stark känsla av förakt mot en person, ett fenomen eller grupp. Hata bör man göra rätt sparsamt. Man ska älska varandra och leva i harmoni med varandra så gott det går, men mot vissa personer är det svårt.
Det är svårt att träffa en person som dagen innan har kallat dig ”den mest irriterande pessimisten jag någonsin träffat” och sedan låtsas som om ingenting har hänt. När jag träffade den personen på en fest försökte jag undvika honom. Inte vara i samma rum som honom. Undvika att möta hans blick. Vill inte orsaka något trubbel.
Men den person jag hatar mest nu måste ändå vara den sämsta tänkbara personen att hata. Det är en tjej i min klass, en tjej som jag vet att jag en dag kommer stå på studentflaket med. Saken förvärras av att hon är med i samma gäng i klassen som jag…
Jag kan verkligen inte sluta störa mig på hennes kroppsform, utseende och jargong. Om jag ser henne på min väg till skolan stannar jag upp, går in i någon butik, eller byter trottoar. Så illa är det, och hatet blir bara värre och värre, känns det som.
Men jag tycker hatet kan minska lite nu i december, det är snart jul och det kristna budskapet måste ju tillämpas. Hat föder hat, jag och du mår inte bra av att hata. Det tar mer energi än det gör att älska någon, så varför inte göra just det istället?

Ernst Rydén

Lucka 7

2009-12-07T07:15:00.001+01:00

I verkligheten blir jag förstummad av att andas in dumhet, men i min fantasi halar fram ett ex av Fittstim och slår henne med den länge.
Emely Norman

BEAR QUARTET

2009-12-06T16:22:00.004+01:00

FREDAG 11 DECEMBER NITTON:TRETTIO

Albumaktuella Bear Quartet, som firade tjugoårsjubileum med plattan "89" tänker på fredag kliva upp på scen för sista gången detta år. Björngrabbarna ska spela nya plattan rakt av, och strunta i de gamla låtarna. De vill istället titta framåt, en förändring ska ske.

– Vi har ingen förutbestämd idé om hur BQ ska låta, vi har ingen prestige, inget varumärke att vårda. Vi säger ja till alla infall. Säger vokalisten Mattias Alkberg till DN, sjunde september 09.

De senaste albumen BQ avlat fram har inte följt någon linje, men inför 89 bestämde man sig för några saker, och det var att man skulle spela in med konventionella instrument samt att banna hi-haten från studion.

Är du sugen på att lyssna & se på Bear Quartet så kommer de infinna sig på Lilla scenen på Kulturens Hus, nu på fredag den 11 december. Nitton:trettio förväntas de börja lira!

Kostar tvåhundratjugofem kronor och hatet har köpt biljetter, vi tror det kommer vara väl spenderat.

Josefin

Lucka 6

2009-12-06T07:15:00.000+01:00

När man går och lägger sig för att sova, och när man har lagt sig i sin favoritsovställning, tas man plötsligt av stunden att man är pissnödig. Man envisas och ligger och håller sig hela natten för att man är för trött (och envis) för att gå upp och pissa. Och sedan vakna panikpissnödig på morgonen.

Isabell Gralén

Lucka 5

2009-12-05T07:15:00.001+01:00

Här har någon hatat sitt äpple.
Någon har ätit ett så äckligt äpple att de i ren ilska kastat äpplet åt sidan, plockat upp en cigg för att lugna nerverna men mest för att få fimpa i äppeljäveln.

Lars Teglund

Lucka 4

2009-12-04T07:15:00.001+01:00

Att välja hat i en tid som denna är en sann utmaning. Det finns ju så mycket som är värt mer än begreppet hat kan beskriva. Att ur denna oändliga trollerihatt dra fram en enda kanin att spy skit på är som att välja bara ett avsnitt av TV-serien 24 att höja till skyarna. En beståndsdel krymper när den står ensam, hatet krymper, kärleken krymper.

Så vad ska jag hata?
Julen?
Landsbygden?
Hv71?
Nej!
Trots att dessa syredränkta piskor dansar över samhällets rygg lika intensivt nu som då så väljer jag ändå en mer relevant ingång. Ett hat som börjar likt en irritation men växer sig större för varje gång man kastar en plågad blick åt hållet från vilket detta beteende spys ut som rök från en skitfabrik.

Jag hatar hatet mot särskriveri!

Att hata särskrivningar är idag ungefär lika originellt och nyskapande som att hata pedofili eller folkmord (ja, man kan faktiskt ställa krav på nyskapande även när det gäller hat). Långt innan Kristi födelse, långt innan den stora smällen. I ett prång precis innanför tidens port föddes hatet mot särskrivningar. Vi talar kanske om en miljard år (en miljard säsonger av TV-serien 24). Att dra upp detta hat nu som om det vore ett helt nytt och oprövat hat är i min mening ett socialt övertramp.

Jag har till särskivningshataren Denise (en person jag inte känner och därtill inte har någonting emot personligen) tillägnat en lista med riktigt härliga särskrivningar. Håll till godo!

Utrikes departement
Semester ort
Smäll karamell
Frukt korg
Ren jävel

Med Hatiska Hälsningar
Jack Bauer

nitton:fyrtiotvå

2009-12-03T19:43:00.002+01:00

Jag är rädd att vi alla blivit utsatta för en lögn. De har lurat oss. Vilka? Di där satarna, det är vilka!

Jag talar förstås om svininfluensan. Var nämligen och vaccinerade mig för inte så många timmar sedan, i tron om att det skulle rädda mig från alla grisiga faror som lurar, men ack och ve så fel jag hade. Vaccinet är skit. Det bara förstör människor.

Jag vill dela med mig av mina upplevelser så fler inte ska begå samma misstag som jag, så att fler kan omfamna lusten till livet och säga "ja, JA - jag vill leva!" Det här är min berättelse:

Min bror var ganska grinig när vi begav oss mot Kyrkans hus för att samlas bland folkmassor och kanyler, som vore vi på självaste härbärget. Det var vår kära mor som tvingat dit oss för att hon inte vill se oss döda i pandemin. Jag kunde inte undgå nervositeten när jag satt där på stolen och märkte hur kön blev mindre och mindre. Till sist blev det i alla fall min tur, jag skrattade av skräck när sköterskan injicerade, vad jag då inte visste var döden, i mig. Sedan blev jag omplåstrad och hemskickad.

Varför lyssnade jag inte på alla de som avrådde mig? Varför läste jag inte den där vetenskapliga artikeln av Martin-nånting innan jag lät rovdjuret sätta tänderna i mig?

Det är nu dryga timmen efter injektionen och jag lider redan så fysiska, och psykiska besvär att jag fasar för att jag förstört mitt liv. En kort tid efter ingreppet började jag känna stickningar i handen och en lätt rodnad spred sig under plåstret på överarmen. Sedan trillade armen av och föll med en dov duns till golvet! Nu är där bara en liten stump kvar. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ska ta med den lösa armen till skolan i morgon och fråga om den går att sy tillbaka med skinnsymaskinen vi på Mode&Design har i en av våra salar. Först nu, när det är för sent, förstår jag varför sköterskan frågade mig om jag var höger- eller vänsterhänt. Tack och lov sitter fortfarande min viktigaste arm kvar.

Jag hoppas alla att ni lärt er något av mina misstag, även om det för min del tycks vara över.

Jag lider så!
Adjö alla.

-

update tjugo:tjugofem
Åh jag hade visst inte sett det sista av vaccinets biverkningar! Nu har jag börjat fälla hår, min hy har blivit alldeles läderartad och mina ögon kan inte längre se. Jag skriver det här från intensiven, lyckades packa med mig min dator i all hast att komma mig iväg dit. Nu sitter jag fast i minst tusen olika sladdar och de håller på att göra olika test på mig. Mitt liv är skit. Det enda positiva med det här är att jag fått träffa Will Smith! Här är en bild mamma tog på oss två (obs! endast dålig mobilkamera hihi men håll till godo, funktionen är black&white förinställning =)):

Nu kommer dom och ska röntga min hjärna efter chip, måste rusa!

Lilly

Lucka 3

2009-12-03T07:15:00.001+01:00

Hatar när hörlurarna fastnar i någonting och dras ut.

Tobias Sundkvist

Lucka 2

2009-12-02T07:15:00.000+01:00

Jag brukar inte använda mig av ord som hata. När jag var liten växte man ju upp med att ”hata är ett starkt ord!” men det finns en sak jag hatar så fruktansvärt mycket. Det är det fulaste, äckligaste som existerar. Detta är särskrivningar. Och inkorrekt grammatik i allmänhet. Jag förstår att man inte alltid kan vara så himla korrekt, det är inte jag heller. Men för Guds skull. Det heter svininfluensan, inte svin influensan. Influensavaccin, inte influensa vaccin. (Det är också en överskattad sak förresten. Svininfluensan. Och dess himla överskattade vaccin.)

Hur himla svårt kan det vara att vårda det svenska språket? Hur svårt kan det vara att skriva ihop två ord och skippa mellanrummet? Man undrar ju vad dagens mellanstadielärare håller på med. Hur svårt kan det vara att få ungarna att förstå att det skrivs ihop? Man misshandlar svenska språket. Och det gör mig illamående. Hur logiskt är det att skriva bok hylla egentligen? Har man aldrig lärt sig att det där mellanrummet har en betydelse? Att det delar på ord?

Sen förstår jag mig inte på detta med mej, sej, dej och dom. Sej är en fisk. Okej? En dom är något du får när du varit i rättegång. Meja ner någon från vägen kan du göra, åtminstone på norrländska. Hur svårt kan det vara? Mig, sig, dig, och de eller dem. Jag vet att det är talespråk men när man skriver använder man skriftspråk, okej?

Och sen undrar jag över detta också. Varför, varför, varför säger och skriver människor svenskalärare, engelskaprov, tyskabok och spanskalexikon? Det där a:et är så inkorrekt och så fult och fel som det bara kan bli. Svensklärare, engelskprov, tyskbok och spansklexikon heter det. Och punkt slut. Försök inte slinka in med något a inte. Det hör inte hemma där. Jag tänker inte ens gå in på hur svenskar misshandlar den engelska grammatiken. Det är fruktansvärt. Människor kan inte skriva längre. Det är så att man känner för att ta och hoppa från Bergnäsbron. Jag menar, kom igen? Hand väska? Jag slog mej? Jag är svenskalärare? ÅH. Jag blir själv mords benägen på riktigt. (Jag är ironisk, men det hoppas jag verkligen att ni fattar.) Tack och adjö och jag hoppas att ni kommer gilla hatets jul kalender. (Åh, ser ni inte hur fruktansvärt fult det ser ut. Hur svårt kan det vara att fatta att det där är inkorrekt?) Thank you for your time.

Denise Danielsson

Lucka 1

2009-12-01T07:15:00.001+01:00

Vädret vill jag hata. Det är kallt och hemskt hela dagarna. Hela jävla november och säkert hela jävla december kommer att vara mörkt, murrigt, kallt och blött. Det har inte varit nå sol på hur länge som helst förutom i lördags och då var jag bakis hela dan. Bortkastat.

Laser Teglund

tolv:trettio

2009-11-25T12:30:00.001+01:00

På Lördag anordnar tigerpojkarna m fl. Happy People's sista Outlet i Fritzl Ohlson-huset. Där kommer det krängas saker man kan ha på sig, grejer man kan sitta på, saker man kan lyssna på, se på, läsa med mera. Det kommer även finnas ett rum där alla plagg kostar tio pengar! DÖBILLIGT!

DATUM: LÖRDAG 28/11
TID: 12.00 - 16.00
PLATS: SMEDJEGATAN 26 (ingång via Bellis parkerigen)

Åk dit och konsumera!

sexton:fyrtiosex

2009-11-24T16:46:00.004+01:00

På fredag kommer en av Luleås stoltheter uppträda på Fiskekyrkan med ett knippe nerver och ett gäng nya låtar. Alla ni som är sugna på Luliansk indiepop, eller hur ni nu vill definiera det, är välkomna för 60 kronor och ett leg som intygar att ni är arton eller mer. Hatet kommer definitivt finnas på plats för vimmel dans. Vi ses där!

Lilly & Josefin

var med och hata

2009-11-24T16:28:00.005+01:00

Snart är det december, och då är det premiär för Hatets Julkalender Tvåtusennio.
VILL DU VARA MED? Skicka in ett bidrag där du berättar om någonting du hatar. Berättandet kan vara i form av en text, serie, illustration, foto eller någon annan form av kreativitet du kan behärska. Du kan skicka in bidrag under hela julkalenderns gång, men det är större chans att du kommer med om du skickar in ditt bidrag tidigt. Du får skicka in hur många bidrag du vill!

tjugotvå:femtio

2009-11-22T22:50:00.006+01:00

I går kunde vänner och fiender förenas under en kväll av musik och gemenskap, kärlek och fred. Alla som kom för att hjälpa till med att rädda Föreningsgatan 7 är fina människor, ni som inte kom hänvisas återigen till detta inlägg, och då främst till kontonumret. Tack till crewet på Föreningsgatan 7 för att ni tar tag i att bevara en av Luleås bästa grejer.

Mathias Lindström är en av de heroiska insatser som arrangerade gårdagens festligheter. Vi lyckades haffa den upptagna mannen under några minuter av kvällen för en exklusiv intervju. När vi träffar Mathias sitter han i kassan och tar betalt av folk som kommit för att ta del av euforin Lillans lokaler innehåller. På sig har han en randig skjorta och luggen hänger ledigt på hans huvud.

Hej Mathias, är det roligt att arrangera?
- Nae...

Varför inte det då?
- Mja det är dock bättre än att dela ut GP.

Åh okej. Vad ska du göra med pengarna?
- Travet..?

Är det första gången du arrangerar någonting?
- Nej... Vill mest verka medioker nu, det är det jag vill framföra till hatets läsare, gråhet och så, för det är jag ju faktiskt.

Vad tycker du om hatet.nu?
- Man kan inte annat än hata.

Tack Mathias för din tid.

En av punkterna på kvällens program stod den mystiske och nästan lite exotiske liraren Skogsmorsan för. Han kunde med all rätt sova gott efter sin leverans av mörka toner.

På scen fanns också gamla hederliga Guns 'n' Horses, tillsammans med massa paljetter, pärlor och en fantastisk mask värdig självaste drag-Batman från Gotham City. Hatet gillar.

En av våra konkurrenter från en annan nöjessida (kan tyvärr inte nämna namnet på den) fastnade på vår vimmelfotografs lins.

Robin var en av de fem små aporna som hoppade på scenen. Turligt nog ramlade han inte ner och slog någonting, förslagsvis ett litet litet huvud, så han kunde avnjuta alla de andra banden samt hatets kamera.

Julia var endast en skönhetens betraktare, och en av de som bidrog till Föreningsgatan och dess branddörr.

Även Matias hade halat fram plånboken för kärlekens skull.

Bakom kassan fanns Tim och Viktor med en näve stålars. Det är de stålar som förhoppningsvis skall säkra Föreningsagatan 7's framtid. Förutom pengahantering fanns Viktor att beskåda på scenen, både med sitt band Dispose men också då han höll ett enastående tal om vad kvällen egentligen handlade om.

I övrigt kunde man även få en glimt av Magnus Ekelund & Stålet samt Hamngatan som hade finbesök av bästaste Moa på scenen, en av hatets favoriter. En fantastisk kväll, allt som allt.

Lilly&Josefin

fjorton:fyrtiosju

2009-11-21T14:47:00.007+01:00

SPELNING PÅ LILLAN NITTON:NOLLNOLL
I afton anordnas en stödspelning för Föreningsgatan 7, syftet är att samla ihop slantar till brandskyddsutrustning, så verksamheten på Föreningsgatan kan fortsätta. Spelningen börjar klockan nitton, se till att vara där i tid då det förväntas mycket folk.
För fyrtio pengar bjuds det på band som Magnus Ekelund & Stålet, Hamngatan, Hotad Apa, Pink Horses!, Mother Of The Forest och Dispose.
Om du inte kan komma men ändå vill bidra till Föreningsgatans sparbössa, kan du donera till deras bankkonto, 8201-6 984 322 772-0 Swedbank. Självklart kommer hatet närvara och utvärdera kvällen.

Josefin

2009-09-25T22:09:00.001+02:00

Så här såg min lunch ut idag.
Jag hatade den.
Det såg ut som grisöron.

Josefin